dontyoueverforget!

2011-06-22 ♥ 20:55:54 | Kategori >> Jenny | KOMMENTARER (2)

Jag är lite rädd för mig själv just nu. Har inte haft en riktigt bra månad på länge och det känns INTE okej! Vidar hade barnkalas idag. Gissa vem som smakade på smet och kakor både igår och idag? Och i helgen åt jag inte heller bra när jag var hos Nicklas. Jag har lovat mig själv flera gånger om att nu får det bannemig vara nog. Hade jag följt min plan ordentligt så hade jag vägt 7 kg mindre än vad jag gör nu. Jag fattar inte vad jag håller på med? Jag vet ju vad jag vill och egentligen har jag motivationen det är bara det att när jag väl fuskat så behöver jag nog vara strikt i mist en månad för att inte falla dit igen. Jag kan inte göra små avsteg och undantag, det är bara så. Och det vet jag nu men likt förbannat har det hänt flera gånger. Jag har ju gått ned 15 kg sedan December så det har ju uppenbarligen hänt saker och jag mår mycket bättre men jag är ju långt ifrån färdig eller nöjd.

Jag har inte tränat på länge heller. Hade jag gjort det kanske jag hade kännt större ångest över att stoppa i mig ren skit. Även om jag inte hinner iväg till gymmet nu när jag antingen jobbar intensivt eller har Vidar så ska jag försöka ta mig ut och jogga eller gå med barnvagnen. Funderar även på att försöka cykla till jobbet de dagar det passar, det är 1 mil ungefär. Men hade verkligen behövt en bättre cykel då.

En klasskompis till mig har tillsammans med en kompis dragit igång något som de kallar fettkampen tror jag. De ska ha en tävling där den som gått ned mest procentuellt till sin egen vikt vinner. Tävlingen börjar den 1 Juli och håller sedan på ett par månander. Hur man väljer att gå ned är upp till var och en och man kan vara anonym om man vill. Jag är rätt sugen på att haka på dem för att ha något som sporrar mig.

Sist jag försökte uppmana er till tävling tycker jag att ni var lite väl tråkiga. Den här då? Kan ni inte vara med på den? Det som är bra är ju att den sträcker sig över längre tid så man hinner komma in i goda vanor innan den är avslutad.

Här är länken till tjejen som har hand om det http://jennydepp.blogg.se/2011/june/fett-kampen.html

Äsch, jag går in och anmäler mig på en gång!! Kom igen nu tjockisar! Gör det ni med!!

2011-05-07 ♥ 16:04:15 | Kategori >> Jenny | KOMMENTARER (2)

Jag köpte en kjol idag, ett fynd för ynka 40 kr. Det allra bästa med den är att den är i storlek 38 (!!!!). Och det är lite kul att jag har en liknande som jag använde förra våren i storlek 48 (!!). Ska väl tillägga att jag inte har 38 vanligtvis nu heller men jag fick på mig den, och det känns så gööööött!!!





Gammal kjol, stl 48



Ny kjol, stl 38 :)

2011-03-31 ♥ 09:33:17 | Kategori >> Jenny | KOMMENTARER (3)

Jag har nyss vaknar men kan inte direkt påstå att jag haft en god natts sömn. Jag har fått gå upp ur sängen ungefär 10 gånger på grund av att jag haft kramp i vaderna och vid fötterna. Att ha det en gång på natten är okej för mig, det har hänt rätt ofta sedan jag var liten men nu är det värre än någonsin. Någon som har ett tips som får skiten att sluta?

2011-03-03 ♥ 20:56:23 | Kategori >> Jenny | KOMMENTARER (0)

Vet ni vad min kära 2,5 åring sa idag när han satt och drog i en gummiödla så att den blev skitlång?
- NU, nu är den smal och lycklig!

Va?? Herregud!! Jag höll ju på att börja grina. Är detta mitt fel? Är det jag som påverkat honom redan med min dumma dumma kroppsuppfattning och självkänsla? Oavsett om det är mitt fel eller ej så ska jag bannemig skärpa mig när hans små öronen är i närheten.Vad var det du brukade säga mamma? Små grytor har också öron? (Nu behöver det ju inte vara såhär han menat men oavsett så var det ett wakeup call för mig).

En sådan uppfattning vill jag inte att han ska behöva ha om kroppen innan han ens fyllt tre, att smal = lycklig. Jag kan tänka mig att många som varit tjocka blir lyckligare av att få en finare kropp och att man överhuvudtaget mår mycket bättre när man lever häslosamt vilket säkert kan leda till en större lycka. Men jag tror verkligen inte att det räcker att vara smal för att få känna lycka och att alla andra problem plötsligt försvinner då.
Det fattar jag ju nu såklart men ärligt talat så tänkte jag så när jag var yngre, jag hade kunnat gjort vad som helst för att få vara riktigt smal. Jag vet att jag kunde jämföra mig med folk och tänka typ "om jag fick vara smal som henne så skulle jag inte bry mig om jag även hade alla hennes finnar" "Om jag var så smal så skulle jag kunna lukta illa resten av livet" "Om jag fick ha en sådan kropp skulle det inte göra något om jag såg jättedåligt"...Ni fattar va? Helt sjukt egentligen. Gud vad hemskt! Jag har varit så jäkla besatt av allt det här så länge, och jag tror att många skulle bli mörkrädda om jag berättade allt. Eller är detta vanligare än jag tror? Att man som barn, tonåring och även äldre går runt och tänker på hur ens kropp ser ut HELA tiden? Det kanske det är, men jag hoppas verkligen att det inte är det!!
Jag har försökt att gå ned i vikt säkert 30 gånger sedan högstadiet men det har inte fungerat värst bra någon av gångerna. Rätt konstigt att jag inte lyckats egentligen eftersom jag varit näst intill besatt av tanken att få bli smal. Skulle jag gissa så tror jag nog att det är rätt många saker det beror på men det är nog dels självkänslan som varit för dålig för att tro att jag ska klara det hela vägen. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man vill något om man ändå inte tror på sin egen förmåga att klara av saker.

2011-02-22 ♥ 22:25:34 | Kategori >> Jenny | KOMMENTARER (0)

Okej nu har jag tagit mod till mig. Har funderat ett tag på om jag ska våga börja blogga om viktnedgången eller inte. Har varit rädd för att det ska bli mer press än pepp men nu känner jag mig så säker på att det är det här jag vill så jag tror inte att det är någon fara.

Jag har så länge jag kan minnas varit överviktig men någon gång innan julen 2010 började jag känna att nu får det faktiskt vara nog! I början av December började jag med att dricka en pulverdiet kombinerat med ett mål mat om dagen. Det målet som jag då åt var enligt GI, jag gick ner några kilo. Men när julen började närma sig så orkade jag inte svälta mig själv längre och kom in i en svacka där jag käkade en hel del onyttigheter. Så jag gick upp något kilo igen.
Efter nyår kände jag att jag verkligen var peppad att ta nya tag. Jag kollade runt en hel del på nätet efter ett viktminskningssätt som skulle kunna fungera långsiktigt för mig. Jag hittade LCHF och bestämde mig för att ge det en chans. Jag hade ju redan börjat minska på kolhydraterna innan jul. Den 13/1 2011 började jag att äta enligt LCHF och i skrivande stund (22/2) så har jag gått ned ca 5 kg på detta.

Det känns otroligt bra att kunna gå ner i vikt samtidigt som man får vara mätt och äta god mat. Det har jag aldrig i mina ca100 viktminskningsförsök varit med om. Eftersom att jag känner att detta verkligen är något för mig så känns det just nu som att jag kommer att kunna fortsätta att äta ungefär såhär resten av livet. Och det är en otroligt härlig känsla. Det blir inte alls lika stressande som när man vet att "bara jag äter den här skiten i 4 månader så är det slut sen", inte konstigt att man går upp och ned i vikt när man inte fortsätter och har långsiktiga mål.

Förra veckan skaffade jag mig ett träningskort och nu siktar jag på att träna minst 3 gånger i veckan. + långpromenader utöver det.

Mitt mål är att gå ned ca 20 kg fram till hösten/vintern 2011. Innan dess har jag några delmål som jag hoppas att klara av.

Jag kommer att väga mig varje onsdag och dela med mig av min med-och motgångar.

Dåså, då var jag igång då...spännande:)